En plats att stanna till vid
Eva Armini är en duktig berättare. Hennes uppväxt som adopterad var inte bara solig, men hennes sätt att ta vara på det positiva och bygga vidare på det blev så småningom till en spännande historia.
Vackra kläder, långa resor ut i världen, ett tryggt äktenskap.
Jomen, trevlig lyssning på det hela taget.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Så vackert, så otroligt vackert. Vilken poesi hon skriver; ett par dikter finns med i dagens sommarprogram med Nora Khalil.
Hon berättade i sitt program om sin resa mot att bli författare. En till stora delar vacker resa. Hur små ord som sagts till henne betytt så mycket, på både gott och ont.
Om jag skrev det här för hand skulle jag rita blommor och krumelurer runt anteckningarna.
Lyssna på henne.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
I text där man i lugn och ro kan ta in alla ord i dikterna: Nora Khalils sommarprat i text
Först: om man är förtjust i hästar och hästhoppning innehåller programmet intressanta kunskaper och historier (gissar jag).
Sen: Kontraster, det möts man av i Sommar i P1. Igår en av sommarens toppnoteringar, idag raka motsatsen.
Det handlade om enbart hästhoppning, bara det. Manuset var så tydligt uppläst; att säga de i stället för dom låter inte naturligt.
Något som var bra? Jo, lite inställningen till vad som behövs för att bli bäst. Men inte heller det lät helt naturligt.
Programmet var för mig som sagt lite för uppläst och insnöat.
Mitt betyg: -2 (skala -2 till +2)
Vilket underbart sommarprat av Lina Wolff, författare och översättare.
Det var en vacker berättelse om hennes väg till översättning, hennes arbete med ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel García Márquez. Sedan hennes ”samtal” med honom om översättningen och inte minst hennes beskrivning av den barska professorn på tolkskolan; kvinnan som aldrig berättade om sig själv men som Lina vid ett tillfälle i smyg sågs le och titta ut genom fönstret i klassrummet.
Mycket trevligt och väl värt att lyssna på.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Det började lite tveksamt tyckte jag, kronologiskt sådär. Det får det gärna vara men det kan bli lite tradigt. Men Sussie är Sussie och hon är både trivsam, rolig, snäll och trevlig så programmet tog sig kan man verkligen säga.
Att få höra Sussie som liten tillsammans med Hedvig (Birgitta Andersson) i ”Från A till Ö”, Carl-Gustav Lindstedt i Broster broster – ja, det var så trivsamt.
Hon är en härlig tjej, 60 bast och glad som en lärka.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Chef för säkerhetspolisen är hon, Charlotte von Essen. Att det inte finns mycket hon får säga förstår jag, men det hon får säga hade gärna fått låta intressant. För mig lät det som nästan samma tonfall när hon pratade om olika fruktansvärda brott som när hon pratade om sina barn. Möjligtvis en nyansskillnad. Jag är lite hård.
Det var lite intressant att få ”titta in” i säkerhetslokaler, det var det.
Summa summarum, idag blir det minus.
Mitt betyg: -1 (skala -2 till +2)
Dagen har varit full av härliga aktiviteter så dagens sommarprat fick vänta till ikväll.
Jag har fortfarande en liten stressklump kvar i magen efter att ha lyssnat på det. Jag antar att det anses genialt, Ina Lundströms sommarprat, och det må så vara. Men det var en sådan speed och ett upprabblande av artister och låtar som jag inte var alldeles förtjust i. Inte riktigt namedropping, men nära på.
Innehållet var bra, och visst hann hon med ännu mer med tanke på tempot, men jag uppskattar andningspauser även när jag lyssnar.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)
Om man dömts för tjuvfiske och därmed blivit avsatt från sitt politiska arbete på tämligen hög nivå, ska man då få möjligheten att sommarprata? Det här är inte särskilt genomtänkt, det kanske har funnits andra som sommarpratat som inte haft rent mjöl i påsen alltid.
Hur som helst, för mig var han liksom på minus när han började.
Visst, det var fina berättelser, vackra naturbeskrivningar och liknande. Countrymusiken hade jag kunnat vara utan, men han ska ha en eloge för att han, till skillnad från alla andra hittills i år, presenterade låtarna när de spelats.
Men ändå, nja. Det blir medel.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)
Idag är det svårt att recensera. Å ena sidan talade Bianca Salming mycket om sitt friidrottande vilket blev lite stolpigt i mina öron, möjligen orättvist.
Samtidigt får vi höra om hur hon genomlevt sin pappas fruktansvärda sjukdomstid. Och då blir det nästan för mycket. Med min upplevelse av alldeles för mycket ALS i min närhet gör det ont.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
På grund av regn lyssnade jag på sommarpratet sittandes hemma i soffan med en stickning i händerna. Det blev en riktigt trevlig timme med Staffan Westerbergs tidvis småputtrande historia. Jag menar ett mysigt och trivsamt småputtrande. För det var så det kändes.
En blandning av hans egen historia och en inblick hur hans fantasifigurer uppstått. Visst minns jag Vilse i pannkakan med bland annat Storpotäten som var lite läskig. Lillstrumpa och Syster Yster var underbara.
En slev. En husfluga. En svettig strumpa, och mycket mer.
Allt blommar ut i Staffan Westerbergs fantasi.
Det blir poesi.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)