En plats att stanna till vid
Hur dystopiskt kan ett sommarprat vara?
Svar: väldigt.
Så var Max Tegmarks sommarprat om AI.
Visserligen var jag lite nedslagen redan innan jag lyssnade vilket brukar vända när jag lyssnar. Inte idag. Vi har klimatkris, kärnvapen och AI.
Men han hade en trivsam berättarröst och bra flyt så han får medel. Bara för att jag inte uppskattade innehållet så var det ändå väl berättat.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)
Sofia Karlsson bjöd in till ett sommarprat från hennes hälsingegård. Om kärleken till musiken, övergivna tramporglar och pianon, och hennes beslut att lämna Facebook och Instagram, att inte söka de snabba kickarna. Tänkvärt.
Fin musik också, vilsamt på det hela taget.
Och i stället för nu: här.
Och här är här där man är (ur Fem myror är fler än fyra elefanter. Mitt tillägg).
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Dagens sommarprat var fint, tänkvärt, innehållsrikt och underbart.
David Thurfjell, religionsforskare, tog lyssnaren med på resor till Indien, Iran och Grekland.
Så mycket klokhet, jag blev lugn till sinnes, inkännande. Jag hoppas att det följer med mig framöver.
Och så fick vi höra de kloka orden från ruinerna till Apollons tempel i Delfi:
Känn dig själv.
Inget till överdrift.
Tvärsäkerhet leder till förfall.
Lyssna.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Puh, det var många gånger jag kollade hur mycket det var kvar av programmet under min promenad.
”Jag, jag, jag.”
”Och då stod det så i min dagbok.”
”Då gjorde jag det, och tänk, då kom han och ville ha mig i den pjäsen” och så vidare i en dryg timme.
Nå, så illa var det kanske inte. Christina Schollin är ändå en stor skådespelerska, det sticker jag inte under stol med. Men jag har svårt för eget skrockande när man berättar om sig själv.
Så uppfattade jag det; hoppas att de flesta av lyssnarna hade en underbar stund.
Mitt betyg: -1 (skala -2 till +2)
Idag var det ett starkt sommarprat med Fatemeh Khavari. Hon berättade om sitt liv i Iran och Afghanistan och hur familjen, utom tre, flydde till Sverige. Fadern och en bror var fängslade, storasystern var 18 år så hon fick inte följa med (regler för anhöriginvandring om jag minns rätt).
Tänk att åka långt, långt bort och inte ha med sig hela sin familj?!
Hon hade en lugn och skön röst, mycket behaglig. Behagligt var också hennes sommarprat trots ett tungt innehåll.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
En komiker, det här bådar gott!
Men nej, Claes Eriksson var dessvärre inte rolig i sitt sommarprat, vilket i och för sig inte är det enda som räknas. Men han var inte heller intressant i mina öron. För mycket detaljer om mindre väsentliga saker.
Och efter varje musiksnutt sa han att det inte fanns något samband med det han just pratat om. ”Eller?” ”Välj själva!”
Det blir minus idag, inte lägsta möjliga, men ändå. Jag hade hoppats på mer.
Mitt betyg: -1 (skala -2 till +2)
Judith Gough, dagens sommarpratare, var superb! Jag oroade mig helt i onödan för om jag skulle kunna hänga med trots hennes brytning men det var inga problem. Hennes sommarprat flöt som en vårbäck och innehöll mycket intressant, till exempel att hon bjöd Volodymyr Zelenskyj på lunch innan han blev president. Dessutom diverse andra diplomatäventyr.
Hon är Storbritanniens ambassadör i Sverige och har tidigare varit ambassadör i många andra länder (kommer inte ihåg i detalj).
Sista kvarten blev jag lite sömnig, men jag tar för givet att den var lika bra som övriga programmet så det blir toppbetyg!
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Dagens sommarpratare, Erik Grönwall, var obekant för mig. Nu vet jag mer. Att han är hårdrockssångare, gift och ett barn, vann Idol 2009 med mera.
Tyngdpunkten i hans program låg på hans cancerdiagnos, cellgiftsbehandlingen och stamcellstransplantationen och hur han till sist blev frisk. För det var han mycket tacksam och avslutade sitt program med att tacka den okände donatorn. Fint slut.
I övrigt medel.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)
Så kom det, årets hittills sämsta sommarprat, i mina öron åtminstone.
En smaksak: Harald Mix pratade om dåtiden i presens, jag har svårt för det, men det är inte det som drar ner betyget. Å kanske faller jag på eget grepp redan i den här recensionen, men det bjuder jag på.
Om än vi bor i Jante-Sverige och inte berömmer oss själva tillräckligt så finns det för mig någon slags gräns. Harald hade lätt kommit dit han är, enligt honom själv. Pluggat, startat lite bolag här och där. Fantastiska bolag, visst, men alla har inte den möjligheten att starta sådana. När 30 miljarder kr låter nåbart och 50 miljarder lite knöligare att få till, då reagerar jag. Jag förstår att det på hans nivå rör sig om sådana summor. Men ändå, med en klackspark fixar man det knappast, och på honom lät det som det var lite så det gick till.
Och vad kan vi göra för att vara mer klimatsmarta visste han också. Men, han var på nivån höginkomsttagare eller så; köpa elbil, satsa på solpaneler och värmepumpar.
Jag nöjer mig med att sopsortera så gott jag kan, plocka plast och skräp i naturen och inte minst som nån tidigare sommarpratare som jag inte minns namnet på nu: äta upp maten. Präktigt så det förslår 🙂
Mitt betyg: -2 (skala -2 till +2)
”Mammas nya kille” har jag inte lyssnat mycket på, däremot sett en hel del Klungansketcher. De är väldigt roliga, så också komikern och skådespelaren Sven Björklund som är med i båda.
I sitt sommarprat utgick han från valborgsmässoafton olika år. Utifrån dem berättade han om så mycket. En av sakerna jag uppskattade var hans sätt att förklara depression. Och jag förstod det jag redan vet, att även om man är en person som ”har allt”, och i hans fall också är väldigt rolig, kan man bli deprimerad.
Och heter man som han Sven Björklund kan man tydligen få alla möjliga utmärkelser, för det kan väl inte finnas fler som heter så i Norrköping/Umeå med flera ställen?
Hans imitationer av dialekter, sin mamma, sina egna tankar var härliga, jag hade roligt. Det här vill jag höra igen!
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)