På grund av regn lyssnade jag på sommarpratet sittandes hemma i soffan med en stickning i händerna. Det blev en riktigt trevlig timme med Staffan Westerbergs tidvis småputtrande historia. Jag menar ett mysigt och trivsamt småputtrande. För det var så det kändes.
En blandning av hans egen historia och en inblick hur hans fantasifigurer uppstått. Visst minns jag Vilse i pannkakan med bland annat Storpotäten som var lite läskig. Lillstrumpa och Syster Yster var underbara.
En slev. En husfluga. En svettig strumpa, och mycket mer.
Allt blommar ut i Staffan Westerbergs fantasi.
Det blir poesi.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)