Trivsamt idag. Som en sagoberättare lät han, Staffan Göthe. Det tyckte jag om. Jag gillade också att han pratade om sig själv i tredjeperson första delen: scoutledarpappans son. Det blev inte så mycket jag, som det tenderar att bli när historien berättas från början.
Sedan gick han över till jag, vilket i och för sig är relevant när det handlar om en vuxen människa, man behöver ju inte överdriva 😊
En återkommande röd tråd var förebråelser. Att det inte är rätt väg att gå. Om ett barn krossat en vas blir inte barnet hjälpt av förebråelser, det har ju redan hänt och tiden går inte att vrida tillbaka. I stället behöver barnet tröst.
Tryggt och finstämt var denne skådespelares och dramatikers sommarprat.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)