Om allting kör ihop sig runt omkring, i huvudet, i den rastlösa kroppen, ja då kan man dra till skogs. Det gjorde Markus Torgeby i 23-årsåldern.
I sitt sommarprat berättade han om sin barndom och uppväxt på ett fint sätt. Han lämnade naturligtvis inte ut allt, men tillräckligt för att man skulle förstå sammanhanget. Flera gånger fnissade jag till, som när han kom hem utan lugg och ögonbryn för att han och kompisen (som fick väldigt mycket kortare hår) lekt med en tändsticka (som blev lite eld).
Nå, hans idé för att komma tillrätta med allt han hade i huvud och ben var att dra sig tillbaka. Ge sig ut i skogen, bo ensam i kåta utan bekvämligheter. Så det gjorde han i fyra år.
Resten får ni ta reda på själva. Jag gillade det. Väl värt att lyssna på.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)