Ett fint sommarprat om medaljens baksida. Visst, nästan en klyscha bland sommarprat. Men Mabel McVey berättade naket om sin bakgrund och hur hennes mående delvis knäckts av framgången. Hur hon visade upp sig på ett sätt som andra skulle tycka om, inte som hon såg ut och kände sig. Målade över det dåliga måendet.
Mot slutet hördes det också i hennes röst och berättelse att det vänt. Att hon nu kan vara sig själv.
Jag har inte själv hört henne eller hängt med på hennes resa.
Jag önskar henne all framgång samtidigt som hon också får må bra.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)