Det började lovvärt tyckte jag, men ju längre tiden led desto fler uppräkningar av biografer, musiker, släktingar med mera blev det. Jag är sällan förtjust i uppräkningar generellt.
Men visst, en hel del fina minnen från Fredhäll, Konstfack där han mötte sin fru, släktskapet med Kalle Moraeus serverades. Lite för lite från Trazan och Banarne 😊
När det närmade sig slutet var jag inte full av energi precis, men så presenterade han sista låten: Blott en dag med Freddie Wadling, och jag lutade mig tillbaka i fåtöljen och njöt storligen.
Sammanfattning, prat -1, musik +1 vilket ger medel.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)