Jag har sagt tidigare att sommarprat i de flesta fall handlar om jag, min, mitt. Det är framträdande i olika grad.
Idag var det serverat på bricka. Josefine Jinder, som jag inte har någon musikalisk relation till, vände ut och in på sig själv, all destruktivitet, sitt suicidförsök och mycket annat.
Det var delvis tämligen poetiskt men lika ofta snudd på obegripligt.
Det är högst personligt vad man tycker och programmen drabbar på olika sätt.
Dagens program var inte min kopp te.
Mitt betyg: -1 (skala -2 till +2)