Det här kan bli kul, tänkte jag, Babben Larsson är rolig.
Om jag varit hästtjej kanske det hade varit kul, och de få skämten roliga.
I kronologisk ordning berättar Babben om sina hästäventyr av större och mindre slag, inte alltför intressant för kreti och pleti möjligen, inte för mig i alla fall, det är den enda jag kan uttala mig om.
Det jag fastnade för var när hon berättade om hur ridandet hade blivit en prestation och inte bara en hobby och hur kroppen sa ifrån. Jag känner detsamma om mitt handarbete. Fjuttig jämförelse kanske men det var det jag kände igen mig i.
Hej (häst)hopp, det blir medel.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)