En plats att stanna till vid
Det var ett trivsamt sommarprat idag. Titiyo Jah bjöd på sin historia. Valda delar såklart, och med temat om hur kulturkrockar kan skapa oväntade resultat. Hon berättade också mycket om sin far Ahmadu Jah och vilken betydelse han haft.
Jag har fortfarande lite allergisk mot dåtid i tydlig nutids-form men det är bara att svälja.
Musiken passade ihop väldigt bra med pratet. Kanske värt en extra lyssning?
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Mattias Andersson, vem? Själv räknade han upp väldigt många Mattias Andersson som inte var han. Dagens sommarpratare är chef för Dramaten.
Dels berättade han mycket ur sitt CV, det blev som alltid lite tradigt. Men han berättade också mycket om teaterns verklighet, vad de har att jobba med. Han vill att den ska vara mångfacetterad, inte snäv på något vis. Det stöter tidvis på patrull. Han hade mycket att säga om det och jag är inte rätt person att sammanfatta det mer än så.
Först tänkte jag att han lät tråkig på rösten, kom inte på rätt ord, men nu vet jag; han var allvarsam. Inga större åthävor. Jag saknade dem inte heller.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Idag blir det möjligen ingen rättvis recension från mig. Jag satt och lyssnade samtidigt som jag handarbetade, vilket jag alltid gör när jag lyssnar numera, men höll på att somna mest hela tiden.
Det handlade om svampar och dess beteende. Det finns svampar som beter sig uselt med sin omgivning och så de som hjälper oss med penicillin med mera.
Det handlade också om resistens mot antibiotika och olika goda egenskaper som svampar har.
Snälla, rätta mig om jag är alldeles ute och cyklar. Programmet är nog värt att höras en gång till, åtminstone för mig så jag uppfattar allt som sägs. Eller så var det ett program som helt enkelt inte passade just mig. Betyget blir medel.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)
Det är visst ingen hejd på fantastiska sommarpratare i år!
Dagens var inget undantag. Jila Mossaed har sannerligen poesins gåva. Allt hon berättar är poesi; om sin uppväxt i Iran, ett år i New York, att landa i ett nytt land, i Värmlands skogar, att lära sig ett nytt språk, som liksom modersmålet blir hennes egna.
Och alltid har hon haft orden. Orden har gett henne vingar.
Musiken i programmet smälte in så otroligt fint.
Vad ni än gör, lyssna så snart ni har möjlighet på Jila Mossaed, en inre frid riskerar att drabba er ☺️
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Det här var riktigt, riktigt bra! En fröjd att lyssna till!
Som dragartist hade Robert Fux många roliga berättelser att förtälja. Hans uppväxt beskrevs även den på ett trivsamt och trevligt sätt trots lite skilsmässa och så. På det sättet berättade han, inte argt och skuldbeläggande utan bara ett konstaterande med en skojig twist.
Det som verkligen tog tag var hans berättelse om ”Sagostund bland drakar och dragqueens”, dragartisters lässtunder för barn på bibliotek; hur prusseluskorna (i det här fallet sverigedemokrater) beklagade sig eftersom de tänkte på baaaarnen. Han bemötte det så bra. Det går inte för mig att beskriva.
Lyssna gärna, jag tror inte ni blir besvikna.
Och mer regnbågar till folket!
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Det här är en kille som kan berätta sin historia snudd på kronologiskt utan att det blir tradigt. För tradigt är det minsta man kan säga om Ahmed Berhans berättarstil. Visst, han är ståuppkomiker, men det är inte någon garanti för att det ska vara kul.
Jag skrattade högt vid ett flertal tillfällen. Bland annat tack vare ljudsättningen av programmet. Och för att han var rolig såklart.
För kul, det var hans motto sedan barnsben. Det hade dock sina avigsidor. Men det ordnade upp sig, lyssna gärna själva.
Det enda trista var att hans berättarstil också innehöll väldigt många f*ck. Jag gillade inte det, men jag gillade honom och hans sommarprat!
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Jag hade kunnat lyssna på Tarik Saleh mycket längre än vad programtiden tillät. Bara få hänga med i hans historier, både verkliga och fiktiva.
Visst hoppade han lite mellan olika händelser, men det gjorde ingenting tyckte jag, allt vävdes ihop av hans behagliga stämma.
Egypten, revolution, filmskapandet, kärleken, barnen och mycket mer.
Lyssna.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Anders Bagge har en rar och trevlig röst. Tolka det inte som något nedsättande, jag menar orden precis som de låter.
Hans program var också det rart och trevligt med mycket känslor. Han presenterade det som ett brev han skrivit till sin pappa Sven-Olof som varit död i tjugo år.
Det är fint och känslosamt. Om hundar, hans ADHD, scenskräck och panikångest.
Han är glad och jovial – ett riktigt mysigt program!
Slutklämmen var den som ögonen nästan tårades av:
”Tack pappa – tills vi ses igen.”
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Positivt, kärleksfullt och fint! Ett härligt sommarprat av och med Sanne Salomonsen. Hon berättade om sitt liv med musiken, sin relation med Mats Ronander och deras son Victor Ray.
Och musiken, framför allt berättar hon om musiken, vart den fört henne och hur mycket den betytt.
Ett längre avsnitt handlade om proppen hon fick i hjärnan 2006 och hur hon kämpade sig tillbaka därefter.
Ge vänlighet och kärlek så får du det tillbaka.
Det nämnde hon flera gånger.
Jag håller med.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Viktigt och väl framfört, visserligen lite för påstridigt för min del.
Att Maria Wolrath Söderberg är både retoriker och klimatvetare gick inte att undgå. Det hon berättade behöver höras, alla behöver höra det. Nu har jag gjort det.
Jag gillade att hon bjöd på sig själv. Hon gör tokigt hon också. Och vi andra.
Det blev lite att fundera på framöver, och det är sällan bortkastat.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)