Anders Bagge har en rar och trevlig röst. Tolka det inte som något nedsättande, jag menar orden precis som de låter.
Hans program var också det rart och trevligt med mycket känslor. Han presenterade det som ett brev han skrivit till sin pappa Sven-Olof som varit död i tjugo år.
Det är fint och känslosamt. Om hundar, hans ADHD, scenskräck och panikångest.
Han är glad och jovial – ett riktigt mysigt program!
Slutklämmen var den som ögonen nästan tårades av:
”Tack pappa – tills vi ses igen.”
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)