Årets sista sommarpratare var Suzanne Osten. Hennes namn är mycket bekant för mig men hennes arbete har jag inte haft koll på.
Nu har jag det, i kubik. Hon pratade mycket, mycket. Spelade frejdig musik! Det var sannolikt mycket genialiskt, men jag var inte på samma våglängd.
Hon har gjort ett gott verk för kvinnor förstod jag, framför allt i sitt yrke som regissör. Det kändes väldigt bra.
Det var så kolossalt mycket innehåll. Men stressklumpen i magen jag fick när jag lyssnade är så gott som borta.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)