Herbert Blomstedt bjöd på ett alldeles underbart sommarprogram. Möjligen gjorde han det utan manus men oavsett vilket var det fantastiskt. Hans något bräckliga röst gick igenom och han berättade om sin musikaliska utveckling med fiolen som första instrument innan han upptäckte dirigeringen.
Programmet var också så otroligt fint musiksatt, och en fröjd att höra honom först nynna det som sedan spelades. Han berättade också många roliga anekdoter ur sitt långa liv, skrattade till, vilket jag ibland är allergisk mot, men som han gjorde så naturligt, vackert!
97 bast; åldern hindrar inte Herbert!
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)