Monotont? Egocentriskt? Fullt av namedropping?
Så tyckte några personer i kommentarer på Facebook.
Och det är alldeles sant. Och så kan man tycka.
Men inte jag. Jag var helt fast, kunde inte avbryta för något, virkningen fick gå i den takt jag förmådde samtidigt som jag lyssnade.
Stefan Larsson bjöd på en personlig berättelse om uppväxten, skådespeleriet, teatern, regissörsjobbet, livet och döden. Han berörde.
Du som läser här tycker antingen det ena eller andra. Min dagsform tog emot programmet med stora famnen 😊
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)