”Mammas nya kille” har jag inte lyssnat mycket på, däremot sett en hel del Klungansketcher. De är väldigt roliga, så också komikern och skådespelaren Sven Björklund som är med i båda.
I sitt sommarprat utgick han från valborgsmässoafton olika år. Utifrån dem berättade han om så mycket. En av sakerna jag uppskattade var hans sätt att förklara depression. Och jag förstod det jag redan vet, att även om man är en person som ”har allt”, och i hans fall också är väldigt rolig, kan man bli deprimerad.
Och heter man som han Sven Björklund kan man tydligen få alla möjliga utmärkelser, för det kan väl inte finnas fler som heter så i Norrköping/Umeå med flera ställen?
Hans imitationer av dialekter, sin mamma, sina egna tankar var härliga, jag hade roligt. Det här vill jag höra igen!
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)