Simsalabim! Och ut i hörlurarna kom dagens sommarpratare Trolle Rhodin.
En frejdig 36-åring som levt hela sitt liv till största delen i den resande cirkusvärlden. Han berättar mycket om dem och om alla generationer före honom som hållit på med detsamma. Han kan inte tänka sig att leva på annat vis.
Men jag kan inte låta bli att fundera på vilka eventuella avigheter som följer med det resande livet. Jag är helt enkelt lite nyfiken. Han har möjligen aktivt valt att inte prata om det.
Han berättar också om att han blev tvungen att bli vuxen fort när hans bror tog sitt liv efter många år av depression. Föräldrarna var inte förmögna till att klara någonting så det föll på Trolle. Många tror kanske att depression är en period av nedstämdhet. Men den leder alltså ibland till döden.
Nu till något helt annat.
Jag vill berätta en egen liten cirkushistoria (passar in i sammanhanget tycker jag).
När jag var ungefär 15 var det en cirkus i byn (Bureå). Min lillebror Simon hittade en kompis där, spenderade mycket tid där och fick fribiljett till cirkusen.
En kväll när han var där gick tiden och det började bli sent. Jag satt hemma i soffan och inbillade mig det värsta, att han hamnat i vägen för något av djuren, eller cyklat omkull.
Så jag rasslade iväg på min cykel och hittade honom, glatt lekande med sin kompis och djuren. Jag blev såååå lättad 😊
Med reservation för att minnet inte stämmer med verkligheten. Men oron för Simon och lättnaden när jag hittade honom är alldeles sann.
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)