Stella Österling 11 juli

Hur kan det hända, i Sverige?
Att barn med stora stödbehov låses in på ett hem och blir utskrattade när de gråter, blir spottade på av en vuxen som inte klarade av att bli spottad på själv, av ett barn!

Om detta berättade Stella Österling, boende på sex olika SIS-hem under sina tonår och hur det varit för henne. De diagnoser hon fått och knappt förstått är ursprunget till inlåsningarna men hon fick ingen hjälp. Hamnade i missbruk och självskadebeteende.

Hon berättade också om hur hon tagit sig tillbaka och nu är med i föreningen sistjejer som arbetar för att sis-hemmen ska läggas ned. Det är nu också under utredning.

Låt oss hoppas att INGEN mer ska drabbas såsom Stella drabbats!

Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)

Stella Österling – Sveriges radio

Zećira Mušović 10 juli

Det jag fäste mig vid i det här finfina sommarpratet var den gedigna gemenskapen familjen hade genom Zećiras med- och motgångar i sin karriär som fotbollsmålvakt.

Zećiras lyckades med den svåra bedriften att i detalj beskriva sin karriär som fotbollsmålvakt och samtidigt formulera sig så att metoderna och knepen hon hade passar i ens egna vardag.

Hennes egna ”stödord” före match var modig, beslutsam samt närvarande.

Det låter som en bra ordtrio att ta efter.

Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)

Zećira Mušović – Sveriges radio

Oscar Stenström 9 juli

Om man vill veta hur det gick till när Sverige sist och slutligen kom med i Nato bör ni lyssna noga. Om man vill veta hemligheter i samma process får man nog bli en brottslig typ.

Det var ett tydligt berättat sommarprat, med bra flyt och helt okej musik, även om jag som vanligt bara hör snuttar av densamma.

Var det en demokratisk process, eller en undfallenhet till Erdogan? Det borde jag kanske veta efter att ha lyssnat på programmet. Eller så sa han aldrig det. Oavsett vilket, eftersom jag inte är superintresserad av politik får programmet ett medelbetyg.

Du som verkligen vill veta (den officiella versionen) bör verkligen lyssna!

Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)

Oscar Stenström – Sveriges radio

Ulf Karl Olov UKON Nilsson 8 juli

En för mig obekant sommarpratare idag. Kanske har jag hört talas om honom men det är inget jag minns.

Ett program om minnen, i början från barndomen.
Dikten med hans sons trettio första ord. Kanske nonsens, men ändå inte. Starten på ett liv, ändå detsamma som för alla barn som vuxit upp i samma situation. Det var mäktigt på nåt vis.

Programmet innehöll också mycket man senare behöver fundera över. Varför krig? Varför hämnd? Och en hel del mer.

Det är svårt att recensera, jag hittar inte riktigt orden. Men det gjorde minsann UKON. Det var lätt att hålla fokus genom hela programmet.

Lyssna gärna själva. Rekommenderas.

Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)

Ulf Karl Olov ”UKON” Nilsson – Sveriges radio

Malena Ivarsson 7 juli

Jag var skeptisk. Har nog varit omoget inställd till Malena Ivarsson, på grund av min ålder då hon gjorde tv eller på grund av oförstånd.

Men jag blev överraskad, lyssnade noggrant. Jag gillar psykoterapi och liknande så det var mycket för mig att lyssna extra noga på. Men det är klart, ibland kan det bli för mycket av det goda. Men ändå, jag gillade det.

Hennes lugna röst genom programmet, riktigt bra musik (av vilken jag hörde de förkortade versionerna) och en favvodikt av Tranströmer på slutet.
Finemang.

Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Malena Ivarsson – Sveriges radio

Sigge Eklund 6 juli

Ravels Bolero spelas och jag är fast.
Lena Endres röst berättar om den lilla pojken. Hennes röst återkommer fler gånger.
Sedan tar Sigge Eklund vid och jag är ännu mera fast, om det är möjligt.

Sigges berättelse om sin farfar Bengt Eklund är fenomenal. Jag har inte hört Sigge i något annat sammanhang (till exempel i podden han har ihop med Alex Schulman). Jag vet inte något om hans farfar (visste inte heller att det var han som spelade rollen som Tjorvens pappa i Saltkråkan). Men nu har jag fått en historia, sann eller inte, det är inte min sak att avgöra.

Lyssnade i min soffa och virkade, vilket ibland gör att jag inte kan fokusera och blir för trött. Men det kanske inte beror på sysselsättningen utan programmet jag lyssnar på?
Nå, det var ett sidospår.

Har man en förutfattad mening om Sigge Eklund, kanske för att man läst något han skrivit eller lyssnat på podden, kan det tänkas man tycker annorlunda om programmet.

Bolero spelades på slutet också, jag var fortfarande fast.
Men jag har kommit loss.
Lyssna.

Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Sigge Eklund – Sveriges radio

Jennie Walldén 5 juli

Jennie Walldén bjuder på en vacker berättelse. Trots så många svårigheter i livet har hon lyckats behålla sitt goda humör. Det är framför allt det jag tar med mig, att vad än livet bjuder försöka göra det bästa av situationen (inom rimliga gränser, min åsikt).

Hon berättar varmt om sina första sex år i Korea; hon växer upp med sin mamma och mormor. Papperslös som liten, sedan adopterad och resa från Korea till Kristianstad. En omvälvande resa förstår man.

Och med Jennie genom livet kommer smaker, dofter, kryddor och med det intresse för matlagning. Berättelsen om hennes mamma och mormor är otroligt fin.

Hela programmet andas värme, kärlek och positivitet.
Lyssna.

Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)

Jennie Walldén – Sveriges radio

Carl Bildt 4 juli

Jag tror bestämt jag har kommit till det första sommarpratet jag ger -1 i betyg.

Ämnet för sommarpratet med Carl Bildt var väldigt viktigt. Om krig i Europa då och ju. Även jättejättedå.

Som sagt viktigt, men jag tappade tråden hela tiden. Han hoppade mellan århundraden och årtionden och jag hade svårt att hänga med. Detta trots att jag min vana trogen gick en promenad samtidigt som jag lyssnade.

En mer historieintresserad person gillar det nog bättre.

Mitt betyg: -1 (skala -2 till +2)

Carl Bildt – Sveriges radio

Johanna Nordström 3 juli

Med en stillsam röst berättar Johanna Nordström så lugnt och fint om sin saknade storebror, en bror hon aldrig träffat. Det är inte den Johanna Nordström man kanske väntat sig, som skämtar hela tiden, är rolig.

Hon har skämtat sig genom livet, uppträtt på teater, gärna stått på scen, bland annat för att bli omtyckt. Jag hoppas att hon känner att det inte längre behövs.

I sommarpratet går hon tämligen kronologisk igenom sin uppväxt, från barn till vuxen, hela tiden med medvetenheten om den saknade brodern som en röd tråd.

Det är vackert.

Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)

Johanna Nordström – Sveriges radio