En plats att stanna till vid
Att en människa kan vara så positiv och livsglad efter tre år i syriskt fängelse med bland annat svår tortyr är obegripligt. Ändå är det sant. Omar Alshogre är ett levande bevis för det.
Hur det går till kan endast han berätta.
Lyssna på honom.
Orkar du inte lyssna på något annat sommarprat så lyssna på honom.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Om jag vill lyssna på P1 dokumentär väljer jag det.
Om jag vill lyssna på dagens sommarpratare vill jag det och inte på P1 dokumentär.
Åsa Romson hade en föreläsning om hur man/vi/experterna/de som styr världen ska hantera klimatkrisen. Att det är viktigt säger jag ingenting om, det är det verkligen.
Vill ni lyssna på hur skillnaden mellan juridik och miljörätt ser ut så får ni svar. Det hade inte jag tänkt på tidigare.
Oj, jag är lite cynisk idag märker jag.
Ta det jag skrivit med en nypa salt 😊
Mitt betyg: -1 (skala -2 till +2)
Egocentriskt – ja.
Uppläst i stället för berättande – ja.
Uppvisande av egen förträfflighet – ja.
Lars Förberg har en förmögenhet på 15 miljarder och det kan ju låta mycket om man tänker det i pengar sa han. Jo det kan det. Det låter ganska mycket ändå säger jag.
Hans berättelse om när, var och hur han upptäckte att han var gay var det bästa. Då blev det en story med tydligt innehåll.
Hans berättelse om sonen och lavinen var också bra.
Men nej, inte nån favvo för mig idag.
Mitt betyg: -1 (skala -2 till +2)
Jag börjar som igår:
Monotont? Enligt mitt tycke ja.
Egocentriskt? Verkligen!
Fullt av namedropping? Så till den milda grad.
Jag tycks vara tvärtemot andra tyckare, till exempel de på Facebook.
Igår gillade jag Stefan Larsson. Det gjorde inte dom.
Idag gillade jag inte Titti Schultz. Det gjorde verkligen dom.
En forcerad röst som tvingade sig på mig, jag hade inget val annat än att lyssna (jo, det hade jag, men nu har jag bestämt så här).
Hon nötte och nötte. En stor del av programmet ägnade hon åt sin numera avlidna mor och deras förskräckliga humör som ständigt krockade. Hon sa några ord om sin far också.
Och allra mest berättade hon om sitt jobb. Inte alldeles ödmjukt tyckte jag. Hon har både god självkänsla och gott självförtroende. Trots detta tvivlade hon på sig själv. Det känns som att någon av de två självorna borde vara mindre bra då? Eller?
Will Smith, Robbie Williams, John Travolta. Hon mötte dem alla tre vid olika tillfällen och lyckades mycket bra med det. Hon har fått massor av priser och blir lika förvånad varje gång.
Allt hon sa kändes inte riktigt sant. Fast det är klart, man kan behöva överdriva för effektens skull såklart.
Hon får medelbetyg även om jag skulle vilja dra till med minus. Men när det är minus är det helt tydligt. Det är det inte nu. Hon var säkert bra, det var bara jag som inte var så förtjust.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)
Monotont? Egocentriskt? Fullt av namedropping?
Så tyckte några personer i kommentarer på Facebook.
Och det är alldeles sant. Och så kan man tycka.
Men inte jag. Jag var helt fast, kunde inte avbryta för något, virkningen fick gå i den takt jag förmådde samtidigt som jag lyssnade.
Stefan Larsson bjöd på en personlig berättelse om uppväxten, skådespeleriet, teatern, regissörsjobbet, livet och döden. Han berörde.
Du som läser här tycker antingen det ena eller andra. Min dagsform tog emot programmet med stora famnen 😊
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Ett program för musiker, av en musiker.
Sofi Jeannin gav en fin inblick i livet som dirigent och då mer exakt livet som kvinnlig dirigent. Det ska inte göras skillnad på könen inom yrket men görs ändå. Hon hade många exempel på vad hon fått höra och blivit kallad. För att hon är kvinna. Skrämmande.
Men mest var det ett program om klassisk musik, även om spellistan även innehöll en hel del jazz vilket var trivsamt. Hennes beskrivningar av musik, körer, dirigenter, partitur, ja allt som hör till, var väldigt bra och med stor inlevelse.
Jag brukar fundera på hur pass det sommarprataren berättar går att överföra till någon med helt andra vardagssysselsättningar. Mycket av det lugna, förberedelserna inför konsert, hur man vill möta människor gäller ju för gemene man tänker jag. Så visst, jag hade nog haft behållning av programmet även om jag inte varit musiker.
Mitt betyg: +2 (skala -2 till +2)
Idag var det ett väldigt bra sommarprat.
Tydligt, lättlyssnat, sjungande dalmål.
Men innehållet var tungt. Kim Söderström är byggarbetare som sedan 18 år arbetat som facklig företrädare. Vi fick förklaringar till varför alldeles för många olyckor med dödlig utgång sker inom byggbranschen och vad det kan bero på.
Musiken gav tydliga avbrott, udda som den var (för mig). Jag lyssnade på versionen med förkortad musik och ändå bröt den av rejält. Lite coolt.
Väl värt att lyssna på, kör igång!
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Ett vackert och milt sommarprat idag. Trots det svåra ämnet kändes det vilsamt och tryggt. Det var influenser Kenza som berättade om sin barndom med en frånvarande och alkoholiserad far.
Trots detta tog hon upp kontakten när det uppdagades att hennes far fått cancer. Det måste ha varit tufft! Men på något sätt lät också det fint och det blev ändå ett förhållandevis ett bra slut för dem.
Jag kommer att vid tillfälle lyssna igen eftersom jag återigen blev för sömnig.
Lyssna ni också vetja!
Mitt betyg: +1 (skala -2 till +2)
Tänk om han hade haft hela sommarpratet på sitt ”modersmål” dalmål. Det lyste upp så fint när han pratade det. Nåväl, nu gjorde han inte det.
Det handlade om honom, såklart, ibland mer framträdande än annars. Det var tidvis poetiskt också. Han är musiker, spelar bland annat banjo. Framförde ”Det bor en ängel i mitt rum” ackompanjerat av honom själv, på just banjo. Fint.
Men dessvärre fastnade jag inte för programmet. Det kändes lite småtrist. Och så blandade han in politik, alltid ett viktigt ämne, men för mig kändes det lite malplacerat just där.
Smaken är som baken. Medelbetyg sätter jag.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)
Karin Olofsdotter är ambassadör i Ryssland och tidigare tjänsteman på utrikesdepartementet. Bland annat förklarade hon att just tjänsteman inte alls är detsamma som politiker.
Hon bjöd på en intressant historia över Europas utveckling under de senaste 30 år sedan. Hon berättade särskilt om vissa händelser, till exempel när Anna Lindh dog och den förödande tsunamin.
Dessvärre fick jag en lite sömnsvacka i mitten så plötsligt var hon i USA i stället för i Ryssland. Ibland finns sommarpraten tack och lov att ladda ner i text så jag skummade över det jag missat.
Medelintressant skulle jag säga.
Mitt betyg: 0 (skala -2 till +2)